En sådan där dag...
Nu är jag i det där stadiet vi alla hamnar i då och då. Då man känner sig alldeles slut i kroppen och det känns som om man är påväg att ge upp helt. Det känns bara helt meningslöst att ta hand om sitt rum då det om en vecka ändå tycks se likadant ut igen. Att ta sig upp ur sängen verkar meningslöst och att försöka ta sig till skolan känns som en så omöjlig bedrift att man blir en aning hypokondrisk. Sedan ska vi inte ens tala om hur människor i ens närhet verkar vara överdrivet glada och positiva till allt i livet som tycks gå emot en själv. Positiviteten från din sida är inte direkt övertygande och du vet om det! Nu är det som tur inte varje dag man vaknar upp i en gråzon till liv utan detta skede kommer lite då och då för att göra dig medveten om hur bra du egentligen har det. I mitt fall så är jag fullt medveten om att det är svårt att ta till sig denna lärdom som tycks dra ner vår livssituation till det sämre, men i slutänden går vi ju ur varje motgång som en bättre och mer erfaren människa.
Kommentarer
Trackback